Det broderade kvinnoarvet

Plockar ihop efter julen. Och detta fyller mig med en stillsam glädje. Vilken rikedom, vilken glädje. Dessa korsstygn, många har min mamma broderat (hon är en okrönt korsstygnsdrottning), någon har min mormor broderat, någon har nog min mormors kompis broderat. Så snyggt sytt alltihop! 

Ett sus i bröstet. En längtan efter mormor. Och en stilla glädje över att äga dessa. En glädje som står i bjärt kontrast till mitt tjat (alla andra 364 dagar om året) om att vi inte ska ha så mycket saker i vårt hem. 

Och om min farmors broderade bebislakan (som jag också har i min ägo) går det att läsa här: Jag är en samlare.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s